Indianhopp på Apoteket

"Vabruari" gör skäl för sitt namn, inne på Apoteket trängs gamla och unga bland hyllorna. Alla letar vi efter lindring och bot mot våra div symtom.
Jag tvekar en aning när jag sträcker fram handen mot knappen för att få mig en kölapp. Hinner tänka att en lapp är nog inte det enda den kan "ge" mig. Får för mig att knappen är täckt med avlagringar av div baciller och hejdar mig tillräckligt för att dra tröjärmen över fingret innan jag nuddar vid den..
Det är många nummer före mig....

Kort därefter kommer en kvinna in med 3 barn. Det tar inte lång tid innan barnen ledsnar på att vänta.
Jag har full förståelse för det! Det är varmt, trångt och finns inget för dem att roa sig med. 

De två yngsta som sitter fast i vagnen skruvar på sig och gör allt i sin makt för att åla sig ur sitt "fängelse". Den lilla pojken hittar två vitaminburkar på hyllan som han snabbt gör om till "maraccas" och underhåller oss andra kunder med, hans yngre syskon stämmer in i kören med gråt och skrik.

Jag ger mamman ett lugnande leende, svettpärlorna går att ana på hennes panna. 
Jag känner verkligen med henne och vet precis hur stressande det är när man står där med 3 kids som är redo att klättra upp efter väggarna samtidigt som allas fördömande blickar bränner i nacken på en. "Benen there done that!"

Jag går fram till henne och räcker över min kölapp och frågar om hon vill ta min istället då jag ändå inte har någon tid att passa. Tacksamheten i hennes blick går inte att ta miste på.

En äldre man passerar och suckar ljudligt och demonstrativt över att behöva gå runt hyllan då syskonvagnen blockerar hans väg.

Jag sättet mig ner på huk vid vagnen och påbörjar en uppskattad "tittut-lek" med de minsta, så mamman kunde gå bort till sonen som nu roade sig med blodtrycksmaskinen.

Vi småpratar en liten stund, tiden gick ganska snabbt och innan vi visste ordet av så var det hennes tur.  
Då barnen verkade nöjda med mitt sällskap så erbjöd jag mig att stå kvar vid barnen så hon slapp meckla sig fram med vagnen till kassan.

Mamman kommer tillbaka med en full kasse med mediciner, hennes ögon är blanka.
"- Jag behövde inte betala något...ALLT var gratis!!!"

Hon öppnar påsen och visar innehållet samtidigt som hon berättar och nickar mot sin dotter i vagnen och förklarar att hon lider av kroniska exem och svår allergi. Hon behöver därför flera olika sorters kortisonsalvor och allergimediciner.
Den talangfulla lilla "musikern" lider av astma, och den här tiden på året när förkylningarna bara går runt så behöver han utöka sin medicinering som han får fler gånger om dagen i form av div olika luftrörsvidgandeinhalatorer i kombination med kortison. 
Det yngsta barnet hade fått öroninflammation i samband med sin förkylning så han hade fått örondroppat utskrivet.

"- Kan du fatta att allt var GRATIS??! Det här är medicin till ett värde av väldig mycket pengar! Speciellt då man redan går på knäna pga alla "vab- och sjukdagar" en månad som februari som ofta ändå innebär skralt i kassan!"

Hela hennes ansikte lyste av glädje, svettpärlorna var som bortblåsta, att barnen kivades med med varandra bekom henne inte längre.

Det välbekanta ljudet av ett nytt könummer indikerar att det nu är min tur.

"- Shit vilken dag! Först får jag hjälp av en vilt främmande människa som DIG och sen behöver jag inte betala för barnens mediciner!!...är det nu man ska köpa en lott?"

Kvinnans ögon svämmar över och möter mina samtidigt som jag får en hastig kram innan jag skyndar bort till kassan och hon försvinner ut genom entrén.

Jag hämtar ut sonens mediciner, och idag även en ny inhalator med mask....precis som förra månaden så betalar jag inte en krona! 
Efter alla år är jag mycket väl medveten om hur mycket jag nyss sparat in. Pengar som en barnfamilj kan göra så mycket annat för.
Jag tackar hjärtlig kvinnan i kassan som till svar konstaterar att: 

"- Har aldrig trivts så bra med mitt yrke som jag gör idag! Känns bra att kunna hjälpa andra med hälsan utan att behöva ta betalt för det!"

Jag känner för att likt Pippi Långstrump göra "indianhopp" på väg ut genom butiken, men tyglar mig då jag är rädd att alla snörvlande människor ska åka på en hostattack av själva chocken!

Jag känner en sådan tacksamhet för den satsning som gjorts på oss barnfamiljer! 
Att samhället väljer att underlätta och ge oss föräldrar möjligheten att lägga pengarna på våra barn istället för deras mediciner gör större skillnad än man tror!

//MrsH










Taggar: Pippi Långstrump, barn, ekonomi, familj, gratis, medicin, sjuk, vab;

Kommentarer :

#1: Håkan

Underbart att läsa!

skriven
#2: Mathilda Schöfl

Så kul!

skriven

Kommentera inlägget här :